Det första smycket som jag kan minnas att jag reagerade på var just en klackring. Jag var ca 6-7 år gammal och ringen var i guld och vad jag tror en svart onyx. Jag tyckte den var så fin! Drömmarna var många om att jag skulle äga en sådan när jag blev vuxen.
När jag konfirmerade mig fick jag lite pengar och för dessa så köpte jag en liknande klackring i guld med en svart onyx. Lyckan var total. Ringen finns fortfarande kvar i min ägo men den är tyvärr alldeles för liten för mina fingrar numera.
Under tiden som jag höll på med den förra ringen till mig (du kan läsa mer om den här) så började tankarna på att göra en klackring på samma tema. Det är som sagt något med klackringar som jag gillar..
Som vanligt så skissade jag lite i appen concepts på min iPad innan jag började. Erfarenheterna som jag fick från den förra ringen är att tre distanser är för lite på en ring i denna storlek. Ena bandet blir hela tiden böjt på den. Så på den nya blir det fem distanser
Räknade kallt med att detta skulle bli ett ganska enkelt projekt då jag redan gjort en variant på denna ring. Men jag var lite för kaxig… Problemen var inte hur jag skulle göra, utan bristande noggrannhet… Det började redan när jag räknade på hur mycket material som skulle behövas. Det blev helt enkelt för lite, och inte blev det bättre av att jag läste fel på vinkelmätaren när jag markerade vinklarna…
Detta projekt har hamnat i skrotlådan väldigt många gånger. Men lika många gånger har jag plockat upp det därifrån för att det är något med klackringar och formen som jag gillar.
Att göra tre lika stora ”ringar” med samma böjning var inte helt enkelt. Den raka delen med vinklarna var enkel när jag väl fick koll på vinklarna… Men att få till lika stora rundningar som börjar och slutar på samma ställe, nja det resulterade i flera besök i skrotlådan. Fast lika fort plockades de tillbaka till arbetsbänken.
När alla tre delarna var färdiga så skulle de bara lödas ihop. Med fem distanser mellan varje ringdel hoppas jag slippa att ringen böjer sig. Samtidigt vill jag ha en ”luftig” ovansida så distanserna blir placerade en bit under toppen och neråt.
En annan erfarenhet från förra ringen, var svårigheten att linjera distanserna. När man ser ringen från sidan vill jag att distanserna ska sitta på samma höjd.
För att göra linjeringen lite lättare lödde jag ihop två långa distansbitar med en skrotbit från en av ringdelarna. På så sätt hamnade distanserna på samma ställe. Nackdelen var att jag bara kunde löda en position i taget och att jag var tvungen att såga bort biten för att kunna löda nästa position.
Efter alla lödningarna var det bara slipning och polering kvar innan jag kunde njuta av min klackring.
För det är ju något med klackringar och formen som jag gillar…
Fortsätt gärna följa med på min silversmidesresa!
/Fredrik
Ateljé Silverdrömmar 